nya tider.

långa dagar, fulla veckor, och allt på grund av "grön" verksamhet.
därför måste jag ta timepout härifrån på obestämbar tid.
vi hörs.

hårt arbete och trevliga besök.

sol, te och frisyrer.

livstecken.

så högt man kan komma.

Igår passade jag på att inte nyttja Göteborgs förnämliga kollektivtrafik. Istället fick fötterna bära mig genom Slottsskogen, över Älvsborgsbron, längs Hisingens strand, över Göta Älvsbron, upp längs Avenyn, genom Linné och slutligen tillbaka till Slottskogen. Göteborgsvarvet alltså.

Eftersom jag sprang för första gången så fick jag finna mig i att starta i näst sista startgrupp. I praktiken innebar detta att jag hade 21 km hinder framför mig. Hindrena i detta fall andfådda motionärer som inte alls delade min uppfattning att det är smart att lämna plats i vänsterkanten för de lite piggare. Istället fick jag kryssa fram, mellan samtalande kärringar, runt tjocka gubbar, upp på trottoarkanter och längs gräskanter. Frustrerande.

Men, lite ilska piggar ju alltid upp. 1.36.33 senare var jag i mål, käkade gratis kexchoklad, drack kaffe och myste - ungefär 10 minuter tidigare än vad jag hade räknat med. Dessutom är jag nu seedad inför nästa års upplaga.

"Hej, jag ser alltid ut som en retard när jag springer!"

Efter att ha duschat och glömt att stretcha begav vi oss till Fredrik & Jannike för att se schlager. Trodde vi. Istället fick vi se någon slags östeuropeisk freakshow. Mycket förvirrande.

I tisdags klarade jag de sista testerna för den dära utbildningen/jobbet/pojkdrömmen. Vad det innebär har jag nog inte ens själv fattat än. Men ni andra kan glädjas åt att jag snart är i Sthlm igen och att jag dessutom kommer tjäna rätt bra pengar om ett par år. Det är ju aldrig fel.

emolaman!

Hela storyn! - klicka här.

if all days were weekdays.

Kväll i det beiga huset vid sjön.

Västgötska vyer.

Den får alla andra klockradior att vilja begå självmord.

Kning Disk bjöd på konsert.

Lokalen kunde ju varit sämre.

Flickan jag älskar.

those winters.

Slöheten börjar nästan få överhanden när man inte har någon skola på två veckor. Långsamma promenader, timmar av lägenhetsletande framför datorn, oengagerat läsande, tv-orgier och dyrt fikande från skymning till natt. Att jag betalade 162 kronor för en macka, en kaffe och ett glas vin på Condeco förra fredagen är varken logiskt eller helt förenligt med studentekonomi.

Jag oroar mig inte för inbrott. Tack SUF.

Ikväll bär det av till den lilla staden som jag för kallade mitt andra hem.

torsk.

Tyvärr blev det inget Guldägg för Backa Fisk.

De snyggaste bilderna från vårens fetaste fest hittar du här.

vårkänslor.